justafairytale

Mår PISSdåligt idag!

Har 39,7 graders feber, och ont i hela kroppen.
Är deppig och fryser som bara den!
Ligger i soffan med fodrade byxor, två tjocka stickade trjöjor, två filtar och ett täcke.
Snoret bara rinner och har röda påsar under ögonen.

Gjorde allt för att se pigg ut idag när jag skulle på möte.
De sa att jag såg pigg och fräsh ut även efter alla nysattacker och snörvlingar.
Sen sa dom att jag skulle hem och vila, så jag är frisk på nästa möte.
Men mötet gick bra och jag återvände hem till min soffa.
Va på Netto innan med och köpte mjölk och på apoteket och köpte sånna där tabletter man lägger i mjölken.

Nu önskar jag bara att jag hade nån som kunde komma hem till mig och ta hand om mig.
Som kunde hålla om mig och värma mig.
Nån som kunde bedöva ensamheten
ÖNSKAR ATT DU VA HÄR ♥

Men nu orkar jag inte sitta här och skriva mer.
Ska lägga mig ner i soffan igen och kurera mig med piller och tv.
Skicka mess till mig och få mig glad!

Lördagen+Söndagen=Navid+Gabbs+Jenny=FESTA+CHILL I BORÅS

Detta är bara några av det bilderna från gårdagen och dagen. Gabbe kom hem till mig i Borås för att ta hand om mig. Jag blev jätteglad, för jag behövde verkligen han här.
Så han kom hem till mig och jag hade precis fixat en fest. Så vi träffade en killkompis till mig som heter Linus och åkte och festade med massa folk vi inte kände.
Jag och Gabbe pratade en massa och jag fick gråta ut på han. Sen när vi vart där ett tag så ringde Navid, (eller simon som alla säger till han). HAn hade det tråkigt och kom till Borås med för att stötta mig.
Så jag blev jätte glad, och fick två snälla killar hos mig som tog hand om mig.
Sedan spelade de in massa roliga filmer som just nu ligger uppe på min Facebook. Tycker att alla ska titta på dom om ni vill ha kul:P Sedan va de hos mig ett tag idag med, vilket gjorde mig gott. Ni fick mig att skratta och ha kul och glömma bort verkligheten för ett tag. tack för att jag har er <3 Tack till alla mina vänner som stöttar mig just nu! Bäst är ni, och jag älskar er alla verkligen!

Å på tal om "HAN" som jag har deppat för nu de senaste dagarna är det nog helt kört. Även om jag önskar att jag kunde få honom tror jag nog att det är helt omöjligt nu.. Det suger, men kan inte göra mer än vad jag gjort. Så nu är det dags att lägga det bakom sig och försöka gå vidare. Det kommer inte vara lätt, för jag älskade honom verkligen. But That's The Life.

Sedan hände nått som jag tycker är skitkul med idag!
Jag ska börja träna utvecklingsstörda barn i Fotboll, varje söndag, mellan 17.00 och 18.30. Peppar som fan för det och va där idag. Jag kom 30 minuter försent, men det gjorde inget och han sa att det va självklart att jag skulle få det!:D Där träffade jag några av de barnen jag jobbade med i somras! :)  

Morron friss och sitter i djupa tankar+funderingar...

Nu sitter jag här i mina tankar igen. Igår orkade jag inte riktigt skriva något. Men skriver några rader idag i stället.

Jag tänker, tänker och överanalyserar allt.
Jag önskar bara att det fanns ett sätt att fixa allt detta på.
Jag vill inte ge upp han, men samtidigt kan jag inte få han.
Han vill inte ge upp mig heller, men samtidigt tror han aldrig att det kommer bli lika bra som det en gång va, eller att han någonsin kommer kunna lite på mig igen..
Så vad ska jag göra?
Det känns så himla omöjligt, även om jag inte vill något hellre än att vara med honom.
Han säger att han älskar mig, men skulle inte klara av att träffa mig just nu..
Kunde jag spola tillbaks tiden, finns det mängder av saker jag skulle ändrat på.
Detta är en av de sakerna.

Men detta är väl bara ett stort exempel på att man måste prata i ett förhållande. Även om man aldrig sagt att man är tillsammans. Han va rädd att förlora mig så därför ville han inte bli tillsammans med mig. Medan jag tog hans gest som att han inte ville vara tillsammans med mig, och att sköt undan mig.
Är detta ett problem som kommer lösas, eller ska jag ge upp?
Jag älskar han, men tyvärr kan jag inte få det som är gjort ogjort, även om jag skulle göra vad som helst för det just nu..
Hoppas bara att han kan lära sig att lita på mig och att han förlåter mig. Visste jag att han älskade mig skulle jag aldrig göra som jag gjorde..

Festa idag?

Jag färgade håret igår, blev nöjd, men fortfarande inte pepp..

efter en natt, med endast två timmars sömn och konstanta mardrömmar vaknar jag upp, och fortfarande befinner jag i en mardrömm. Önskar att jag kunde vakna upp från den här med..
Men tyvärr är det omöjligt som vanligt, när man verkligen behöver något får man inte det.
I mardrömmen var det du och jag..
Du var långt borta, men kunde inte komma fram till dig.
Inte då och inte ens i mina egna drömmar.
Himeln öppnade sig och ner föll det gigantiska knivar.
De högg mig i tusentals bitar, sen vaknade jag.
Vaknade och kunde inte somna om.
Smärtan som kändes när jag genomborrades av knivarna vad kvar, fast innuti mig.
Hur mycket jag ens försökte intala mig att jag va arg på dig, lyckades jag inte.
Jag kan inte vara arg på dig, och den illskan jag kände, var endast sorg och tårar i kamoflage.
kroppen försöker alltid skydda sig själv, psykiskt.
Trodde att ilska var det den rätta känslan jag kände, men blev lurad av mig själv, när de brännande tårarna började strömma ner igen.
jag vet att dte är försent nu, men efter alla chanser jag gav dig, fick jag ingen ny chans.
vet att jag inte va värd det, men hade endå hoppats att dte skulle bli vi två.
Men som vanligt med drömmar, slår det inte in..
Även om en sak va bra idag så kan den inte ta ut sorgen.
jag ska jobba som fotbollstränare för utvecklingsskadade varje söndag.

Folk säger alltid att man inte kan dränka sina problem i sprit..
Jag har precis vart på systemet och köppt tre liter vin. Så kan nog ge dränkandet en chans iaf.
Jag kan ju omöjligt må sämre än jag gör nu.
Tragiskt men sant!

Jag; Jenny på bilden. Men bilden har inget med min text att göra. Det
är bara den obligatoriska posebilden i camen.


Bloggens första inlägg borde ju vara ett positivt sådant. Men idag blev det inte så, skulle kanske valt en annan dag att börja skriva.. Men måste bara få skriva av mig och lägga ut ilskan i textens små krokiga bokstäver.
 
Till er som inte känner mig borde jag kanske tilllägga att jag för det mesta är en väldigt positiv och glad tjej. Har jätte svårt att bli arg, men nu lyckades jag endå med det.

Varför ska kärlek göra så ont?
Man kämpar och kämpar och gör allt för att bli älskad av någon speciell, men hur mycket man än försöker, blir det inte så. Man tror att han bara är med en för att han har tråkigt och igentligen kan få precis vem han vill.
Trots det att hjärtat gått itu av alla drömmar man hade av personen och alla de tidigare blödande såren som redan fanns, går man vidare.
Det va inte lätt, men med stapplande steg lyckade jag gå förbi honom och la mig ett steg framför honom på den smala stigen. Det var inte lätt, för under hela stigen va det jag som jagade honom, men varje gång jag kom upp jämsides med honom, fanns det en mur. En mur jag inte kunde ta mig igenom hur mycket jag än önskade och försökte, en mur som fick mig att stanna och sedan låg jag tio steg bakom honom igen och började springa ikapp honom. Men självklart va den där jävla muren fortfarande kvar. Så efter ganska exakt 10 månader som jag har jagat honom gav jag upp. Förstod att det inte var någon idé. Men som vanligt hade jag fel.
Just när jag tatt det där svåra klivet förbi och tror att allt ska bli bra och att jag kanske tillslut kan hitta någon som älskar mig, blir jag totalt nertrampad.
Jag gör något som igentligen inte är okej, men som i stundens hetta blev som det blev.
Men tänkte inte så mycket på det, för killen jag jagade ville ju ändå inte ha mig så jag får söka kärleken någon annan stans.
Då, plötsligt börjar killen jag jagar prata med mig, eller inte pratar, utan öppnar sig helt.
Så då visade det sig att han visst älskade mig och brydde sig så otroligt mycket om mig att han inte ville vara tillsammans med mig för att han älskade mig för mycket och va rädd att förlora mig.
Så, efter inga snedsteg och ständigt jagande i 10 månader ger jag upp.
Precis när jag ger upp och försöker klistra ihop delar av hjärtat som gick sönder med SEX, närkontakt och med en som verkade bry sig, skiter sig allt.
Så nu står jag helt jävla ensam iaf.
Det betyder attjag helt förvirrad, Arg på mig själv (-och delvis på killen jag jagade) och besviken på att jag gav upp.

SÅ NU SKA JAG GÅ OCH FÄRGA HÅRET, DET BRUKAR PEPPA MIG LITE IAF!