justafairytale

Jag färgade håret igår, blev nöjd, men fortfarande inte pepp..

efter en natt, med endast två timmars sömn och konstanta mardrömmar vaknar jag upp, och fortfarande befinner jag i en mardrömm. Önskar att jag kunde vakna upp från den här med..
Men tyvärr är det omöjligt som vanligt, när man verkligen behöver något får man inte det.
I mardrömmen var det du och jag..
Du var långt borta, men kunde inte komma fram till dig.
Inte då och inte ens i mina egna drömmar.
Himeln öppnade sig och ner föll det gigantiska knivar.
De högg mig i tusentals bitar, sen vaknade jag.
Vaknade och kunde inte somna om.
Smärtan som kändes när jag genomborrades av knivarna vad kvar, fast innuti mig.
Hur mycket jag ens försökte intala mig att jag va arg på dig, lyckades jag inte.
Jag kan inte vara arg på dig, och den illskan jag kände, var endast sorg och tårar i kamoflage.
kroppen försöker alltid skydda sig själv, psykiskt.
Trodde att ilska var det den rätta känslan jag kände, men blev lurad av mig själv, när de brännande tårarna började strömma ner igen.
jag vet att dte är försent nu, men efter alla chanser jag gav dig, fick jag ingen ny chans.
vet att jag inte va värd det, men hade endå hoppats att dte skulle bli vi två.
Men som vanligt med drömmar, slår det inte in..
Även om en sak va bra idag så kan den inte ta ut sorgen.
jag ska jobba som fotbollstränare för utvecklingsskadade varje söndag.

Folk säger alltid att man inte kan dränka sina problem i sprit..
Jag har precis vart på systemet och köppt tre liter vin. Så kan nog ge dränkandet en chans iaf.
Jag kan ju omöjligt må sämre än jag gör nu.
Tragiskt men sant!