justafairytale

Kortet togs precis innan jag stack på en utredning idag.

Just nu står jag här och slits itu.
En del av mig, vet vad som är bäst, vet vad jag borde göra.
Den andra delen är mitt hjärta och känslor.
Tyvärr så håller mina vänner med den första delen av mig själv och jag lutar mer åt den andra.
Det gör mig verkligen kluven, jag önskar att det fanns ett sätt att fixa all denna skiten på.
Mina fötter börjar gå, men jag hänger kvar.
Trots att det endast är en tunn tunn tråd jag hänger i, hänger jag kvar.
Så, antingen klipper en vän till mig av tråden, eller lyckas jag klättra upp.
Men just nu står det helt still.
Var för två timmar sedan påväg upp, men nu har jag kasat ner de ynka, små centimetrerna.
Även om mina vänner är dem jag ser upp till och de som gör min dag värt att leva, är det svårt att lyssna på dem.
Det är svårt, eftersom en annan del av mitt hjärta vill en väg, och vännernas del en annan.
Så det känns som jag delas när som helst.
Detta är det enda som jag går runt och tänker på.
Det suger verkligen, för jag borde tänka på jobb och massa andra viktigare saker, men min hjärna är totalt blockerad av massa känslor.
DETTA ÄR DELEN AV MITT LIV SOM TAR HÄSTLÄNGDER TILLBAKS.

Så nu är det kanske dags att skriva om det som faktiskt rör sig små steg frammåt i mitt liv.
Så jag tror att jag ska punkta upp en liten lista med sakerna som gör mig glad (ingen specifik rangordning):

  * Världens underbaraste vänner som hjälper mig med allt!
  * En mamma/systrar/bror/mormor m.fl som hjälper mig.
  * En lägenhet
  * Frivilligt arbete som fotbollstränare för funktionshindrade.
  * Utredande om mig som kontaktperson som gick bra. 
  * Arbetsförmedling möte

Men allt där emellan står still eller backar tillbaks..
så ett bra förslag på hur jag ska ta tag i mitt liv?
<3