justafairytale

Jag; Jenny på bilden. Men bilden har inget med min text att göra. Det
är bara den obligatoriska posebilden i camen.


Bloggens första inlägg borde ju vara ett positivt sådant. Men idag blev det inte så, skulle kanske valt en annan dag att börja skriva.. Men måste bara få skriva av mig och lägga ut ilskan i textens små krokiga bokstäver.
 
Till er som inte känner mig borde jag kanske tilllägga att jag för det mesta är en väldigt positiv och glad tjej. Har jätte svårt att bli arg, men nu lyckades jag endå med det.

Varför ska kärlek göra så ont?
Man kämpar och kämpar och gör allt för att bli älskad av någon speciell, men hur mycket man än försöker, blir det inte så. Man tror att han bara är med en för att han har tråkigt och igentligen kan få precis vem han vill.
Trots det att hjärtat gått itu av alla drömmar man hade av personen och alla de tidigare blödande såren som redan fanns, går man vidare.
Det va inte lätt, men med stapplande steg lyckade jag gå förbi honom och la mig ett steg framför honom på den smala stigen. Det var inte lätt, för under hela stigen va det jag som jagade honom, men varje gång jag kom upp jämsides med honom, fanns det en mur. En mur jag inte kunde ta mig igenom hur mycket jag än önskade och försökte, en mur som fick mig att stanna och sedan låg jag tio steg bakom honom igen och började springa ikapp honom. Men självklart va den där jävla muren fortfarande kvar. Så efter ganska exakt 10 månader som jag har jagat honom gav jag upp. Förstod att det inte var någon idé. Men som vanligt hade jag fel.
Just när jag tatt det där svåra klivet förbi och tror att allt ska bli bra och att jag kanske tillslut kan hitta någon som älskar mig, blir jag totalt nertrampad.
Jag gör något som igentligen inte är okej, men som i stundens hetta blev som det blev.
Men tänkte inte så mycket på det, för killen jag jagade ville ju ändå inte ha mig så jag får söka kärleken någon annan stans.
Då, plötsligt börjar killen jag jagar prata med mig, eller inte pratar, utan öppnar sig helt.
Så då visade det sig att han visst älskade mig och brydde sig så otroligt mycket om mig att han inte ville vara tillsammans med mig för att han älskade mig för mycket och va rädd att förlora mig.
Så, efter inga snedsteg och ständigt jagande i 10 månader ger jag upp.
Precis när jag ger upp och försöker klistra ihop delar av hjärtat som gick sönder med SEX, närkontakt och med en som verkade bry sig, skiter sig allt.
Så nu står jag helt jävla ensam iaf.
Det betyder attjag helt förvirrad, Arg på mig själv (-och delvis på killen jag jagade) och besviken på att jag gav upp.

SÅ NU SKA JAG GÅ OCH FÄRGA HÅRET, DET BRUKAR PEPPA MIG LITE IAF!